Sida:Om svensk jordäganderätt.djvu/142

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
137

socknen belöpande antal besuttenheter. Den funna kvoten uttryckte besuttenheternas storlek i red. snesland eller bandland.[1]

Till följd af den långt gångna hemmansklyfningen befanns emellertid, att endast ett ringa antal af en sockens ägovälden voro af den storlek, att de hvardera motsvarade en besuttenhet. Det var därför, som 1804 års storskiftesstadga innehåller bestämmelser – man skulle nästan kunna säga af alldeles revolutionär karaktär – om en provisorisk sammanläggning af obesuttna ägovälden, som genom framtida äganderättsförändringar skulle föranleda uppkomsten af verkliga besuttenheter. Därvid tillgick sålunda, att man vid skiftet sammanförde obesuttna ägovälden till grupper, som hvar för sig ansågos motsvara besuttenheter. Den största obesuttna delen betraktades såsom stam för den blifvande besuttenheten och betecknades med ett hufvudnummer eller hufvudlittera, hvaremot de öfriga obesuttna delarna i gruppen hänfördes till stammen såsom bihang och betecknades med subnummer eller sublittera.

För att nu också bringa dessa på marken bredvid hvarandra lagda besuttenhetsgrupper under samma ägovälde, bestämdes genom nyss åberopade storskiftesstadga af 1804, att ingen finge efter storskiftets verkställande sälja en obesuttenhet till annan än den, som ägde jord i samma nummer; att, om likväl så skedde, öfriga delägare i besuttenheten ägde lösningsrätt till den obesuttna delen; att två eller flera i en hand sammankomna obesuttna delar icke finge åtskiljas; att lagfart och fasta å obesuttna delar förbjöds; samt att, om efter tjugu års förlopp från storskiftets afslutande obesuttna delar icke medelst arf, köp, giftorätt eller andra laga fång sammansmält till en besuttenhet, innehafvare af dylika obesuttenheter, som vid storskiftet blifvit föreslagna att bilda en besuttenhet, »böra lotta om besittningen af det hela, sedan likväl mätismän förut pröfvat hvad lösen den afträdande skulle erhålla».

Dessa stränga regler modifierades endast genom stadgandet, att obesutten del kunde under ofvanberörda mellantid af 20 år genom odling eller jordförbättringar beredas till full besuttenhet, i hvilket fall ägaren naturligtvis blef oberoende af ofvan gifna inskränkningar i sin förfoganderätt öfver egendomen.

  1. Besuttenheterna äro därför af mycket skiftande storlek: Nås och Floda 30, Äppelbo 90, Järna 120, Åhl och Leksand 140, Bjursås och Gagnef 200, allt reducerade snesland o. s. v. Se Adde: a. a.