Härjämte må påpekas, att hemmansklyfning under full besuttenhet skulle betraktas såsom en nullitet, och ägde »landshöfdingen» utan vidare försätta den rubbade besittningen i dess förra skick.
Såsom lätt inses, åsyftades med ofvan anförda åtgärder en fullkomlig omstöpning af äganderättsförhållandena i Dalarne.
Också stötte man redan vid företagets begynnelse på allmogens motstånd. Flodamännen t. ex. protesterade enhälligt mot hela storskiftet, så att t. o. m. militär måste tillkallas för att upprätthålla ordningen vid de första storskiftesförrättningarna.[1]
Visserligen genomdrefs själfva obesuttenheternas sammanslagning å marken, men ett motsvarande samlande af äganderätten i en persons hand kunde aldrig genomföras.
Sedan den bestämda fristen af 20 år tilländalupit och K. Bef. sammankallat allmogen för att undersöka, huru långt besuttenhetsregleringen hunnit, anhölls om ytterligare uppskof, hvilket ock vanligen medgafs.[2] Härefter synas vederbörande hafva nöjt sig med att undersöka, huruvida de obesuttna delarna genom odling utvecklats till besuttenheter.
Då det sålunda visat sig, att stadgandena ang. besuttenhetsbildningen icke kunde i praktiken genomföras, skred man slutligen till deras fullständiga upphäfvande. I Kungl. kung. d. 18 febr. 1859 ang. förändrade föreskrifter i afseende å besuttenhets- och skiftesväsendet i Stora Kopparbergs län anfördes, dels att den i »1804 års Kungl. bref föreskrifna sammanläggning af obesuttenheter ingenstädes ägt rum eller kunnat, i anseende till rådande brist på medel till utlösen, bringas till verkställighet», dels ock »att förbudet emot fastigheters styckning till mindre än medgifna besittningar ej heller varit verksamt i strid med folkets lynne och gamla sedvanor», och förklarades att 1804 års förbud mot köp, lagfart och fasta af obesutten hemmansdel samt stadganden ang. obesuttna delars ovillkorliga sammanläggning skulle upphöra att vidare vara gällande.
Härjämte bestämdes, att de för riket i allmänhet gällande författningar – d. v. s. K. F. d. 19 dec. 1827 med tillägg därtill d. 13 juli 1853 – om grunderna och villkoren för hemmansklyfning skulle jämväl för St. Kopparbergs län vara gällande.
