Därefter tilldelades behörig betesmark och skog efter hvarje hemmans mantal; hvarvid må påpekas den olikheten, att man icke här såsom i Dalarne uppskattade skogsmarken och anslog en viss uppskattad areal å hvarje hemman, utan att anslaget bestämdes inom en viss latitud per hemman, hvarvid tillsågs, att bättre skogsmark tilldelades i mindre omfång mot sämre.[1]
Oafsedt denna olikhet var alltså förfarandet i stort sedt enahanda inom Dalarne och Norrland.
Den skattlagda och odlade jorden eller för vissa landsändar den endast odlade jorden erkändes såsom privat äganderätt eo ipso. Denna kultiverade jord tilldelades därefter vissa områden af kronans okultiverade mark.
Resten bibehöll kronan. Angående det ytterligare användandet häraf behöfva vi här endast anmärka, att det återstående kronoområdet eller riksallmänningen dels indelades till nya hemman och torp enligt samma grunder som för de gamla, dels omrösades till kronoparker, dels ock öfverlämnades åt lapparne såsom renbetesland eller åt hemmansägarne till slåtterlägenheter, fäbodeställen m. m.
Och jämväl vid den sålunda upprättade privategendomen förbehöll sig kronan vissa mot inskränkningar i de enskildes rätt svarande befogenheter. Först och främst må härvid erinras om den inskränktare dispositionsrätten till skogen för vissa nybyggare i Väster- och Norrbottens läns lappmarker.
Genom afvittringen i Norrland har riksallmänningen likasom i Dalarne förvandlats dels till enskild skog och nybyggen, dels till socken- och häradsskogar, dels ock till kronoparker.
Af riksallmänningen i ursprunglig gestalt återstår nu endast de oafvittrade kronomarkerna i de bägge nordligaste länen.
Statens öfveräganderätt till jord (dominium territoriale), som tillhörde den yttre offentliga rättens område, hafva vi, då vi betraktade detsamma i förhållande till inom staten varande rättsobjekt, uppdelat uti dels publik dels privat jordäganderätt.
Det förra faller tydligen inom den inre offentliga rättens råmärken, det senare inom privaträttens.
Här skola vi något antyda den publika jordäganderättens begrepp, omfång, innehåll och uppkomst, dess förhållande till den privata jordäganderätten samt dess plats i rättssystemet.
- ↑ 1820 Afvitt. st. § 3; 1824 Afvitt. st. § 3; 1850 Afvitt. st. § 10 o. 1873 Afvitt. st. § 18 m. fl.
