I enskild ägo torde okultiverad jord därför icke kunna innehafvas under annan rätt än ständig besittningsrätt.
Den här framställda grunden för den privata äganderätten står närmast i sammanhang med den s. k. arbetsteorien eller den äganderättsteori, som söker ursprunget till den privata äganderätten i arbete – grund naturligtvis tagen i betydelsen af originärt laga fång. Det ekonomiska momentet vid äganderättens uppkomst är nämligen arbete. Men härjämte är framhållet, att arbete såsom ekonomiskt faktum måste af rätten sanktioneras såsom grundval för äganderätten. Genom detta moment – det rättsliga – står äganderätten alltså jämväl inom den s. k. legalteoriens råmärken.
Innan vi öfvergå till positiv svensk rätt för att tillse, om grunden för den privata jordäganderätten verkligen utgjorts och utgöres af en specifikation eller rättsligen sanktioneradt arbete, vilja vi för svensk rätts vidkommande kasta en öfverblick å ett äganderätten nära stående rättsinstitut, nämligen ständig besittningsrätt.
Äganderätt och ständig besittningsrätt hafva en så stor frändskap med hvarandra och hafva ömsesidigt utöfvat ett så stort inflytande på hvarandra, att hvarje studium af den ena eller den andra. blir ofruktbart, om man icke förmår att begreppsenligen särskilja dem.
Af det föregående är inhämtadt, att den enskilda jordäganderätten omfattar ett visst jordområde, betraktadt såsom en enda totalitet, men behäftadt med den inskränkning, som föranledes af ett anspråk å grundränta af det samhälle, å hvars allmänning berörda jordområde är upptaget. Jordäganderätten omfattar alltså icke allenast själfva jorden utan äfven å eller i jorden varande byggnader och kulturarbete.
Ständig besittningsrätt däremot omfattar icke äganderätt till själfva jorden, som fortfarande är i allmänningsägarens dominium, utan endast äganderätt till i eller å jorden varande byggnader och kulturarbete.[1]
Till byggnader och kulturarbete höra i öfrigt hus, vattenverk, rörledningar, hägnader, grufanläggningar m. m. Endast sådant kulturarbete, som helt och hållet uppgått i jorden, såsom jordförbättringar o. dyl., måste anses tillhöra jorden.
- ↑ Se K. K. L. L. B. B. 29 – »Bygning och Ärfwode sino».
