Wikisource

Sida:Om svensk jordäganderätt.djvu/176

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
171

det kunnat framkomma 1779, hvad skulle då icke hafva i öfverensstämmelse därmed verkligen utförts å aristokratiens glansperiod – 1600-talet?[1]

Någon gång torde väl en med konfirmationsbref försedd besittningshafvare hafva för sin afstådda egendom erhållit vederlag i andra kronogods. Sålunda inrymdes t. ex. frälsefogden Sven Andersson 1704 i besittningsrätten å 1⁄2 mtl Getskindsbo, Åtveds socken och Kinds härad, i stället för 1⁄2 mtl Entorp i samma socken, hvarå bemälde Andersson d. 11 april 1700 erhållit en »rolig och oturberad besittningsrätt», men hvilket sedermera ryttmästaren Otto Reinhold Bock »tillpantat sig under fri disposition».[2] Men det vanliga torde hafva varit, att räntetagaren, där han så funnit lämpligt, helt enkelt bortdrifvit åbon. Vanligen torde härvid såsom förevändning förevitats åbon, att han underlåtit att fullgöra prestanda eller underlåtit att häfda och bygga hemmanet.

Såsom exempel härpå må anföras, att, ehuru åborna i Klosterbyn, Husby socken och Kopparbergs län, därå erhållit för sina förfäder konfirmationsbref såväl 1583 af Johan III som ock 1613 af Gustaf Adolf, de dock till bergsmannen Olaus Blau, som köpt byn af kronan, måste afstå sin besittningsrätt, enär befallningsmannen Johan Johansson Sundell »remonstrerat det the förre åboernes besittningsrätt genom utlagornas rest dem frångången och Kongl. Maj:t och Kronan hemfallen ähr».[3] Och huru lättvindigt härvid kunnat gå till väga, kan man få en föreställning om, om man betänker, att Kon. Bef. i Skaraborgs län medelst utslag d. 27 febr. 1769 skilt åbon å hemmanet Härjå Backgården i Härjå socken från sin åborätt, endast på häradsfogden Wennerström obestyrkta uppgift om hemmanets vanhäfd.[4]

Genom att på antydda sätt af kronan förvärfva äganderätten och den däraf följande ränterätten öfverfördes så småningom under loppet af det 16:de och det 17:de århundradet största delen af kronojorden till adeln.

  1. ↑ Se Prot. öfver Aska härads rannsakning den 1 nov. 1634. – Sbg. F. F. 1133 – följande ant.: »Nykyrka socken. Borrebol – Crono 1 – Öde för reddhuga skuld, i det at H. Gr. M. Casimir Gyllenstierna hafver sin gård der näst weedh så tenkte bonden att herren skulle förbyta sig til samma hemman, drogh altså derifrån och gården blef ödhe.»
  2. ↑ Kam. Koll. Bref d. 15 jan. 1704. – Sbg. F. 401.
  3. ↑ »Kam. Koll. Bref t. orterna» d. 15/12 1680 i Kam. Koll. Ark. Kontor.
  4. ↑ Kam. Koll. utslag d. 12/11 1778. Sbg F. s. 438.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Om_svensk_jordäganderätt.djvu/176&oldid=495183”