kronoräkenskaper och öfriga handlingar från 1500- och 1600-talen, så finna vi detta begrepp så obestämdt och växlande, att det nära nog trotsar hvarje försök till förklaring.
Det första, som emellertid faller i ögonen, torde vara, att ordet sämja eller stadga, hvilka i öfrigt brukas ömsevis, måste stå i något sammanhang med öfverenskommelse.
Sålunda är det bekant, att Erik XIII uppgjorde öfverenskommelser om utgörande af viss skatt i penningar eller persedlar med hela menigheter, såsom med Öland, med Värends fem härad, Helsingland, Medelpad, Ångermanland m. fl.[1] Delvis ägde dessa öfverenskommelser bestånd ännu på Gustaf Vasas tid, såsom af kronoräkenskaperna bestyrkes. Sålunda heter det angående Ångermanland: att årliga skatten utgöres »effter then stadga som the aff åller hafft haffwe» och utgick med 501 marker 7 öre i skattepenningar samt med 700 marker för årliga fodringen, samt beträffande Medelpad, att hufvudskatten utgöres efter en »stadga szom ther aff åller vtganget haffwer», nämligen 300 mark.[2] En erinran om det förra förhållandet finner man äfven hvad Helsingland angår, i det att där skatten visserligen utgick efter skölltalet men endast i penningar, nämligen 10 marker för hvarje sköll.[3] Likaledes torde skatten för hela Tierps härad under medeltiden hafva utgått efter stadga. Därom synes erinra den s. k. »szmå skatt», som utgjordes »vdi stadga» till ett belopp af 40 marker för hela häradet.[4]
Härmed sammanhänger troligen också den omständigheten, att stundom alla bönderna uti hela härad och socknar skattlades, såsom det heter, hvarken efter gärdetal eller settingtal eller mantal eller jordetal eller »något annat visst sätt», utan hvar och en »i Sunderhet för sig».[5]
Så var t. ex. fallet med Sävede härad, som har 161 sämjebönder jämte 5 kronobönder, men inga skattebönder, Ambörde härad, Strande härad, Östbo, Vista, Tveta härad och Säby fjärding i Norra Vedbo härad, samt Före socken på Öland,[6] Misterhult och Tuna socknar i Tuna län[7] samt 4 af Bråbo härads 6 socknar.
