Sida:Om svensk jordäganderätt.djvu/184

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
179

Gustaf stadgebref å en gård Tuna på Färingön, Skå socken, mot årlig stadga af 1212 marker[1].

Om detta slags jord upptagits å enskild mark, synes till en början jordägaren och kronan till hälften hvardera delat den årliga afgälden[2].

Förmånen med dessa besittningsrätter var, att, om än hemmanen förbättrades aldrig så mycket, fingo de ändock icke högre skattläggas. Men å andra sidan kunde å dem aldrig tillåtas någon ränteafkortning[3].

I öfrigt hade dessa besittningsrätter samma förmåner som andra konfirmerade sådana. De kunde sålunda gå i arf och transporteras med eller utan hembudsskyldighet till grundägaren alltefter brefvens innehåll. De voro slutligen ansedda såsom lösören[4], och åbon var ägare till byggnader och därå verkställdt kulturarbete.[5]

I öfrigt undergingo dessa hemman samma öden som kronohemman i afseende å frälseköp och dylikt.

Men det var icke nog med att ständig besittningsrätt kom till tillämpning å kronojorden. Skattejorden förvandlades i princip helt och hållet och faktiskt delvis till ständig besittningsrätt.

Skattejorden var under medeltiden jämte frälsejorden privategendom.

Men såsom vi förut framhållit omfattar privat jordäganderätt grund och kultur, men graverad med ett real-onus: ränteskyldighet. Då emellertid detta real-onus icke är afrad utan endast ersättning för statens förra eganderätt till grunden, följer häraf, att staten aldrig kan hafva större anspråk på en privat jordegendom än utfåendet af sin ränta. Om således, enligt positiv rätt, jord är

  1. Lifgedingets kopiebok n:r 1 pag. 41.
  2. Sbg. F. 515. – Anteckn. om skattläggn. i Calmar län 1538, Östra h:d. »Semiemænd – ijcxxx förskr:ne semiemen the äro bondegotz oc taga bönderna halfparten utaff skatten licke med Cronen».
  3. V. G. H. 1582 n:r 1; Sbg. F. 509. Enligt Upl. H. 1539 n:r 5 utgjorde ett stadgehemman lydande under Svartsjö gård 7 mark stadgepenningar, men var fritaget från andra skatter utom fogdefodringen.
  4. Sämjerätten å Mörishults gård, tillhörig befallningsmannen Jon Boosson, upptogs i bouppteckning efter denne till ett värde af 100 Rigsdaler. Sbg. F. 555.
  5. Vid en förlikning, stadfäst af K. Maj:t den 4 aug. 1762 emellan hofmarskalken C. T. Hamiltons arfvingar och åborna å 214 mtl stadgehemman Arfwaby i Svennevads socken, erhöllo åborna mot afstående af sina besittningsrätter »i anseende till de förbättringar, som blifvit gjorda medelst torrläggning af mossar», en summa af 10,800 daler kopparmynt.