Därför måste nyodlaren ådagalägga sitt uppsåt att förvärfva äganderätt genom ett fortsatt bearbetande eller häfdande af jorden i fråga.
Vanligen fordra landskapslagarna en häfdetid af tre år.
I det förut anförda lagrummet angående intäktsrätt å Gotland talas sålunda om »ortar vitni vm þria vintr», d. ä. vittnen, som kunde intyga, att den omtvistade intagan varit häfdad i tre år af en och samma person. Så föreskrifver Västgötalagen, att den som flyttade ut på byamarken och »byggir» där samt »a III vitter ællær III vittrum længær» ägde rätt till yxbörd i skogen samt till mulbete.[1]
Att dessa lagrum afse laghäfd å nyodlingar är obestridligt. Sedermera har emellertid samma villkor för vinnande af laga häfd öfverförts å köp och skifte.
Ett tydligt stöd härför hafva vi uti Helsingelagens stadgande:[2] »Thætta æru lagha hæfþir . þæt man hafwe vm þry aar oqviþet ok oklandit . komber siþæn annær ok sigher sit wæræ . þa hafwi þæn wiþz orþ sum takit hafwfr . swa wæri ok vm allæ köpi iorþir sum man köper ællær mæþ skifte faar». Första punkten afser laga häfd å intaga, den andra åter å jord åtkommen genom köp eller skifte.
I andra lagställen angående häfd äro dessa fall sammanslagna till en rättsregel, eller, i den mån den fria intäktsrätten upphörde, laghäfd å intaga helt och hållet lämnad å sido.[3]
Å andra sidan var nyttjanderätt inskränkt till tre år i de fall, då det icke var medgifvet att genom nyodling förvärfva äganderätt till intaga.
Sålunda tala tvenne af Svealagarna om intaga »innan wærnar» eller »vtan wærnar».[4] Gjorde man intaga »innan wærnar», ägde man så och skörda »vm þry aar» »oc siþan till skiptis bæra» Enligt Östgötalagen[5] ägde sådan afgärda by, som icke låg inom egna råmärken och ej heller »til ha ok hamna» och som därfär med högabyn hade gemensam nyttjanderätt till
