hvilken den var afsöndrad.[1] Och att humpar mättes med ytmåttet markland o. s. v. synes på annat ställe i lagen.[2]
Attungen var ett uttryck för en jordegendoms rättsliga storlek öfver hufvud.
Attungen och troligen äfven bolet utgjorde ursprungligen åttondedelen af en by. Först delades troligen byn i 2 delar, så i 4 och slutligen i 8 delar. Tydligast framgår detta kanske af äldre Västmannalagens stadgande om skifte. »Ær by laghskipter, säges det, sliker hawir (d. ä. half) sum hawir, sliker fiorþungir sum fiorþungir sliker attungir sum attungir. Hwar sum hawir fiorþung i by raþe enum sköt ra. hwar sum hawir twa fiorþunga i by, raþe halwm by».[3]
Huru en by kommit att innehålla mer än 8 attungar kan man se af Östgötalagens stadgande: »Nu gærs þorp af nyiu up: þa skal tompt læggia niþer. Nu hauær han uitzs orþ sum æfte gamblu tompt uill læggia. Nu uill han lagha mal a læggia: þæt æru tiugu alnar a attungx tompt. ok tiu alnar a attungx aker».[4]
Attungdelningen har också sannolikt förekommit i både Göta- och Svealand. Af Svealandskapen är det bekant, att den funnits i Södermanland och Närike.[5] Attungen fanns äfven i Västmanland, såsom synes af nyss anmärkta lagrum, samt likaledes i Uppland. Ett spår däraf torde vara Upplandslagens stadgande om skifte, som lyder i detta afseende sålunda: »þa komber fiærþungar fiorþungi til skiptis, ok halwær by halom . þa ær by til iamföris komin».[6] Likheten med äldre Västmannalagens ofvan anförda stadgande är tydlig. Sannolikt har förut funnits ett led så lydande: »þa kombær attungar attungi till skiptis», hvilket dock bortfallit vid lagens nuvarande affattning, emedan attungtalet redan då var utträngdt af ett nytt fastighetsmått.
I allt fall förekommer attung (lat. octonarius) i medeltida urkunder. Sålunda skänkte Sverker II till kanikerna vid Gamla Uppsala kyrka åtta attungar »in villa Upsaliensi».[7]
