Genom jordegendomens individualisation och rörlighet, särskildt under påverkan af fluktuationerna i jordens i penningar uppskattade afkastningar och deras vidare inverkan på egendomsvärdena, hafva ytterligare uppkommit täta ombyten af ägare med däraf följande ökad hypotekarisk skuldsättning i och för gäldande af köpeskillingsrester och för utlösen af arfslotter. Det är också bekant, att ordnandet af jordbrukskrediten intager ett mycket framstående rum på nutidens agrara reformprogram.
På grund af antydda orsaker växer också skuldsättningen kontinuerligt och möjliggöres ytterligare af grundränteafskrifningen.
På grund af jordens individualisation och sociala oafhängighet möjliggöres slutligen en obegränsad latifundiebildning.
Också är det bekant, huru denna företeelse, särskildt hvad Norrland och Dalarne angår, redan påkallat statsmakternas uppmärksamhet.
Medelst latifundiebildningen samt medelst de s. k. jordtorparnes förvandling till lösa arbetare eller till s. k. stattorpare förorsakas i sin ordning den jordbrukande befolkningens antingen inflyttning till städerna eller ock utflyttning till utlandet.
Frågan om »egna hem» har också kommit på dagordningen.
Någon egentlig opposition mot det fortsatta tillämpandet af den romerska absoluta jordäganderättsteorien har icke inom Sverige försports.
I utlandet däremot hafva socialister och landsocialister af olika nyanser helt enkelt fordrat afskaffande af den privata jordäganderätten af den orsak, att berörda rätt icke grundade sig på arbete.
Men äfven från sådana håll, där man i öfrigt endast fordrat reformer på det beståendes grund, har man underkastat den moderna jordbesittningsrätten en ingående kritik. Sålunda har professor Adolph Wagner[1] undersökt den privata jordäganderätten i förhållande till det social- och privatekonomiska systemet. Härjämte har man ock medelst jämförande rättshistoriska undersökningar sökt vinna en allmängiltig uppfattning af jordäganderättens karaktär. I berörda hänseende torde böra framhållas
- ↑ Lehrbuch der politischen Oekonomie – Grundlegung 2:a uppl. 2:a afdeln.
