Wikisource

Sida:Om svensk jordäganderätt.djvu/27

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
22

Ursprungligen var det, såsom förut sagts, förbjudet att sälja jord till utanmän. Det synes ock hafva varit ättemän förvägradt att sälja all sin jord till annan medlem af samma ätt.[1] Påföljden för öfverträdelse häraf var förlust af ättgemenskapen. I den mån ätten sönderföll kunde emellertid hvarken det ena eller andra förhindras, äfven om lagstiftningen icke ställde sig gynnsam därför. Alla våra medeltidslagar tolerera altså försäljningar till icke ättemän, ehuru Gotlandslagen utan tvifvel är motvilligare än de öfriga.[2]

I hvarje fall af försäljning har för det första ättemännen haft pröfningsrätt, huruvida skäl till försäljning öfver hufvud förelegat. Det enda laga skäl för försäljning, som synes hafva godkänts, har varit nöd och trångmål. »Aign ma engin selia vtan þrang rekin til.»[3] Straffet för försäljning utan trängande nöd synes ursprungligen hafva varit mycket strängt. Såldes jord af viss storlek utan nödtvång, hade säljaren, enligt Gotlandslagen, sålunda förverkat sin hals.[4] Pröfningsrätten utöfvades af ättemännen å offentlig sammankomst.[5] Skedde köp lönligen utan ättemännens undersökning, var köpet ogillt och köparen förlorade hvad han af köpeskillingen kunde hafva utgifvit samt fick dessutom böta.[6]

Vidare hade, om försäljning tilläts, ättemännen förköpsrätt, gent emot icke-ättemän utan vidare och inbördes i förhållande till närheten i skyldskap. Denna ättemännens samfälda rätt motsvarades af de enskildes uppbudsskyldighet, hvarom alla våra medeltidslagar innehålla bestämmelser.[7]

Enligt landskapslagarna var uppbudet vanligen både enskildt och offentligt.[8] Det enskilda uppbudet skedde hemma hos närmaste skyldeman i vittnens närvaro. I Västergötland hölls det enskilda uppbudet på sjunätting; d. v. s. sjunde dagen före det offentliga uppbudet på tinget. Endast ett enskildt

  1. ↑ G. L. I: 20 § 13.
  2. ↑ I: 28 § 5 2:dra p.
  3. ↑ Jmf. V. M. L. I B. B. I o. II J. B. I: »æn skærpti sko at foti». Hels. L. J. B. 1.
  4. ↑ I: 63 § 2.
  5. ↑ G. L. I: 28 pr.
  6. ↑ Ibm.
  7. ↑ G. L. I: 28 pr.; V. G. L. I J. B. 3 pr., II J. B. 4; Add. 11 § 5; Ö. G. L. Egn. S. 3; Sk. L. I: 50–51; V. M. L. I B. B. 1; II J. B.: 1; U. L. J. B.: 1; S. M. L. J. B. 2; M. E. L. L. Egn. B. 2; K. K. L. L. J. B. 2; Hels. L. J. B. 1.
  8. ↑ V. G. L., Ö. G. L., U. L. o. Hels. L.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Om_svensk_jordäganderätt.djvu/27&oldid=491387”