Wikisource

Sida:Om svensk jordäganderätt.djvu/31

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
26

Därmed förstods ett aftal, hvarigenom en person (»skötslotagaren») till en annan (»skötslogifvaren») öfverlämnade hela sin förmögenhet, vare sig den varit stor eller liten, mot rätt till lifstidsunderhåll.[1] Till aftalets rättsverkningar hörde, att skötslotagaren blef medlem af skötslogifvarens familj och kom under dennes husbondevälde.[2]

Nästan alla medeltidslagarna innehålla bestämmelser härom.[3] Hvad som i förevarande afseende har intresse är likväl endast reglerna för delningen af skötslotagarens jordegendom emellan olika ättemän.

Gent emot fattiga ättemän hade ätten försörjningsplikt, gent emot förmögna ättemän åter hade den en häremot svarande försörjningsrätt.

Ville en person flätföra sig – såsom motiv uppgifves vanligen ålder och sjukdom – och hade han barn, skulle han göra dem uppbud om flätföring, ungefär som om han ville sälja sin jord.[4] Hvart och ett af barnen ägde i tur och ordning, efter ålder räknadt, ovillkorlig rätt att i förhållande till den arfslott, som på dem skulle belöpa, om fadern varit död, gifva honom underhåll i hans lifstid och i vederlag taga motsvarande andel af hans jord. Ägde han ej barn, skulle han tillbjuda andra hans arfvingar. Äfven de hade samma rätt, som om barn är sagdt. Ville ej de, ägde andra ättemän flätföra honom. Ville ej heller de, kunde han låta flätföra sig af hvem som helst. Då skyldemän, barn eller andra, bestämt sig för flätföringen, gjordes ett provisoriskt arfskifte.[5] Skötslotagarens egendom fördelades på skötslogifvarne, såsom om de skolat taga arf efter honom. Därefter tog flätföringen sin begynnelse och skötslotagaren kom först i vård och underhåll hos den äldste af de samarfva skyldemännen, tills den å honom utslagna arfslotten blifvit förtärd. Därefter måste han »fara» till den andre i ordningen, tills äfven dennes arfslott blifvit förtärd o. s. v., ända till dödsfallet

  1. ↑ Jmf. Nordisk Retsencyklopedi, 10 häft. § 40. Nordström a. a. II s. 56.
  2. ↑ Loccenius: »tradere se et sua bona alterius potestati et domui pro perpetuo victu», cit. af Schlyter i Gloss. I. V. G. L. vid »Flat». Ö. G. L. kallar skötslotagaren »gäfträl» Enl. Sk. L. I: 42 ansvarade husbonden för den flätfördes alla gärningar.
  3. ↑ V. G. L. I JB 3 § 1; II JB 5; Add. 11 § 10; Ö. G. L. ÄB 12; Sk. L. I: 40–43; U. L. JB 21; S. M. L. JB. 17; V. M. L. I Gipn. B. 16 § 1; II JB 17; Hels. L. JB 15; M. E. L. L. Egn. B. 34; K. K. L. L. JB 31.
  4. ↑ V. G. L. II JB 5; Sk. L. I: 40.
  5. ↑ Sk. L. I; 40.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Om_svensk_jordäganderätt.djvu/31&oldid=491457”