KAP. IV.
Om uppkomsten af helstatens öfveräganderätt.
Medeltidens svenska förbundsstat förvandlades till en helstat. Genom universal-succession öfvergingo därmed landskapens öfveräganderätt till helstatens öfveräganderätt. Uppkomsten af helstatens öfveräganderätt till jord grundar sig alltså likasom landskapens på ett härledt laga fång.
Men denna succession skedde icke i ett slag.
Själfva helstatens uppkomst datera vi från Gustaf Vasas regering. Men likasom den från hans tid ingalunda kan anses färdigbildad, saknade den icke heller förarbeten under medeltiden. Tvärtom. Medelst en hel del enhetliga organisationer och institutioner, särskildt från folkungaregenternas tid, såsom det andliga och världsliga ståndet, enhetlig lagstiftning, lagskipning och förvaltning m. m., hade småningom förbundsstaten hopvuxit och helstaten förberedts.
Fullkomligt jämna steg med denna förbundsstatens ombildning till helstat tog också ombildningen af landskapens öfveräganderätt till helstatens öfveräganderätt. Och likasom helstatens öfveräganderätt förbereddes under medeltiden, blef den icke med en gång färdigbildad under Gustaf Vasa utan behöfde än ytterligare kompletteras.
Vi skola nu påvisa, huru denna helstatens öfveräganderätt bildats.
Första upphofvet till densamma är den jordegendom, som kallas »Uppsala öd».
Under hedendomens dagar var »Uppsala öd» ett efter hand allt större antal egendomar, som voro anslagna till underhåll af svearnes förnämsta tempel och offer. Det var hednatidens kyrkogods, och de förvaltades af Uppsalakonungarne i egenskap af Uppsalatemplets själfskrifna öfverstepräster.
Vid öfvergången från hedendom till kristendom samt förbundskonungarnes ombildning till endast världsliga konungar öfverfördes »Uppsala öd» från den försvunna hedniska kyrkostaten till den världsliga förbundsstaten, som åtkom detsamma genom succession och icke genom reduktion.
