fyndigheten är så känd, att den kan noggrant beskrifvas till »belägenhet, art och beskaffenhet», hvarjämte det heter, att prof därå skall företes, »såvidt den angifna mineralanledningen är blottad och åtkomlig».[1]
Enligt nu gällande grufvelagstiftning skall i ansökan om mutsedel visserligen endast förekomma uppgift om »mineralanledningens art», men äfven om med mineralanledning endast förstås »hvarje af sökanden uppgifvet sannolikt skäl för mineralets förekomst»,[2] förutsätter redan detta någon föregående undersökning.
Härvid må dessutom erinras, att ännu enl. 1741 års utmålsförordning kunde bergmästaren meddela mutsedel å fyndighet, utan att jordägaren ägde kräfva ersättning för mark, där denna endast bestod af skog och utmark.
Slutligen må ock påpekas, att enligt hvad Hj. L. Hammarskjöld erfarit, »har vid statens järnvägsanläggningar någon expropriation af den för tunnlar använda grunden icke ägt rum, liksom ej heller någon tillåtelse af jordägaren inhämtats».[3]
Då sålunda jordägaren både rättsligt och faktiskt varit och delvis ännu kan vara inskränkt i sin dispositionsrätt öfver djupområdet, allra helst som han icke är försäkrad om något effektivt rättsskydd i detta afseende, lär icke något väsentligt hinder förefinnas för antagandet af endast en ständig besittningsrätt till djupområdet.
Och detta antagande torde hafva så mycket mera skäl för sig, som den rätt, med hvilken han innehafver jordytan eller äganderätten, i sina praktiska verkningar icke står så synnerligen långt aflägsen från den ständiga besittningsrätten, åtminstone i dess mera fullständiga form.
Utgår man från den åsikten, att »äganderätt är den i sig obegränsade rättigheten att förfoga öfver en sak», torde visserligen skillnaden förefalla himmelsvid. Men ett är att uppställa en allmän rättsregel, ett annat att under densamma inordna vidkommande rättsförhållanden. Medgifver man, såsom de mest intensiva anhängare af den absoluta jordäganderättsteorien stundom göra, att äganderätt kan förverkas genom underlåtet uppfyllande af vissa förpliktelser;[4] att äganderätt till följd häraf
