98
varemot de kinesiska myndigheterna protesterade, men vilket mongolerna sågo med blida ögon. Bolsjevikerna, som kände sig oroliga över bildandet av vita formationer i Mongoliet, sände trupper till detta lands gränser. Från Irkutsk och Tjita till Uliassutai och Urga sändes beskickningar från bolsjevikerna till de kinesiska ämbetsmännen med olika framställningar av alla slag. De kinesiska myndigheterna i Mongoliet började småningom inleda hemliga förbindelser med bolsjevikerna och överlämnade i Kiachta och Ulankom ryska flyktingar till dem, varigenom de kränkte erkända internationella lagar. I Urga upprättade bolsjevikerna kommunistisk förvaltning, och de ryska konsulerna voro overksamma. I trakten av Kosogol och Selenga-dalen hade strider ägt rum mellan röda styrkor och antibolsjevikiska officerare. De kinesiska myndigheterna inlade garnisoner i de mongoliska städerna och utsände straffexpeditioner till landsbygden, och till råga på förvirringen företogo kinesiska trupper husundersökningar, varvid de plundrade och stulo.
I vilken omgivning hade vi icke råkat efter vår svåra och farliga färd utmed Jenisej samt genom Urianhai, Mongoliet, turguternas land, Kansu och trakten omkring Koko Nor!
»Vet du vad», sade min gamle vän till mig. »Jag föredrar att strypa rödgardister och slåss med stråtrövare framför att höra på dessa alltmera oroande nyheter.»
Han hade alldeles rätt. Och det värsta av allt var att under detta surr och virrvarr av fakta, rykten och prat kunde de röda komma till det vettskrämda Uliassutai och gripa varenda en med blotta händerna. Vi skulle mer än gärna lämnat denna allt annat än trygga stad, men vi hade ingen plats, dit vi kunde bege oss. Norrut funnos fientliga friskaror och röda trupper, i söder hade vi redan förlorat våra kamrater och icke så litet av vårt eget blod, i väster förde kinesiska ämbetsmän och truppavdelningar sitt hårda regemente, och i öster hade fientligheter utbrutit, varom trots de kinesiska myndigheternas försök att hemlighålla saken underrättelser sipprat ut, vilka ådagalade den allvarliga situationen i denna del av Yttre Mongoliet. Följaktligen hade vi intet annat val än att stanna i Uliassutai. Här vistades också flera polska soldater, som flytt från fångläger i
