Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/111

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
107

ni kunnat komma vart som helst i Tibet. Jag är Tuschegoun Lama.»

Tushegoun Lama! Hur många sällsamma berättelser hade jag icke hört om den mannen! Han var en rysk kalmuck, som för sina försök att förskaffa politisk självständighet åt kalmuckernas folk fått göra bekantskap med många ryska fängelser under tsarismen och sedan av samma anledning ökat på antalet under bolsjevikerna. Han hade flytt till Mongoliet, där han genast förskaffat sig stort inflytande bland mongolerna. Detta var ingenting att undra på, ty han var intim vän och lärjunge till Dalai Lama i Potala (Lhasa) samt dessutom den lärdaste bland lamaiter och en ryktbar undergörare och läkare. Han intog en nästan självständig ställning i sitt förhållande till Den levande Buddha och hade förvärvat sig ledarskapet över alla nomader i västra Mongoliet och Dsungariet, varjämte hans politiska inflytande sträckte sig även över mongolstammarna i Turkestan. Hans makt var oemotståndlig, grundad som den var på att han behärskade den mystiska vetenskapen, såsom han uttryckte sig, men jag har också låtit mig berättas, att den hade en väsentlig grund i den paniska förskräckelse han förstod att framkalla hos mongolerna. Alla, som ej lydde hans befallningar, gingo sin undergång till mötes. De visste icke dagen eller stunden, när denne Dalai Lamas gåtlike och mäktige vän skulle uppenbara sig antingen i deras hyddor eller galopperande bredvid dem ute på stäppen. Med ett knivhugg, en kula eller starka, strypande fingrar omkring halsen på dem skipade denne undergörare en primitiv rättvisa.

Utanför jurtans väggar ven blåsten och drev den frusna snön våldsamt mot väggarna, som utgjordes av spända skinn. I vindens tjut tyckte man sig höra en mängd ropande, klagande och skrattande röster. Jag insåg, att i en sådan omgivning var det icke svårt att slå en kringströvande nomad med häpnad över underverk, emedan naturen själv sörjt för iscensättningen. Denna tanke hade knappast kommit för mig, förrän Tushegoun Lama plötsligt lyfte upp huvudet, såg skarpt på mig och sade:

»Det finns mycket i naturen, som är okänt, och förmågan att bruka de okända krafterna åstadkommer underverket,