134
slagit sig på kreaturshandel. Han var en högst intressant person, kunnig och energisk, och under tsarismens dagar hade han haft i uppdrag att köpa upp allt det kött, som skulle gå från Mongoliet till den ryska armén på tyska fronten. Han organiserade ett stortartat töretag i Mongoliet, men när bolsjevikerna kommo till makten 1917, bytte han herrar och arbetade åt dem. När Koltjaks trupper sedan i maj 1918 drevo bort bolsjevikerna från Sibirien, blev han tillfångatagen och ställd inför rätta. Han blev emellertid frigiven, på den grund att han ansågs vara den enda person, som kunde organisera det stora företaget i Mongoliet, och han överlämnade till amiral Koltjak alla de köttleveranser och det silver, som förut mottagits av sovjetkommissarierna. Nu hade Gay varit den, som ordnat allting för Kazagrandis styrka.
När vi kommo till honom, föreslog han genast, att vi skulle begagna oss av den enda utväg, som ännu stod öppen, nämligen några utslitna hästkrakar, som skulle kunna bära oss den hundra kilometer långa vägen till Muren Kure, där vi kunde skaffa oss kameler för återfärden till Uliassutai. Emellertid funnos dessa hästar på något avstånd från staden, varför vi skulle få tillbringa natten i den, just den natt då de röda trupperna väntades inträffa. Vi voro också mycket förvånade över att Gay stannade kvar där med sin familj, fastän de röda kunde komma när som helst. För övrigt funnos blott några få kosacker i staden, vilka fått order att stanna kvar och iakttaga de röda truppernas rörelser. Natten kom, och min vän och jag voro beredda på att antingen slåss eller i värsta fall begå självmord. Vi vistades i ett litet hus nära Jaga, bebott av några arbetare, som icke kunde fly eller också ansågo detta onödigt. De gingo upp på en höjd, varifrån de kunde bespeja hela nejden ända bort till den plats, där den röda styrkan väntades bliva synlig. Från denna utsiktspunkt i skogen kom en av arbetarna springande tillbaka och ropade:
»O, vilket elände! De röda har kommit. En ryttare galopperade i stark fart på skogsvägen, och jag ropade till honom, men han svarade inte. Det var mörkt, men jag märkte, att det var en främmande häst.»
