OROLIGA DAGAR
Än en gång befunno vi oss mitt uppe i händelsernas virvel. Under de fjorton dagar vi varit borta hade åtskilligt inträffat. Den kinesiske residenten Wang Tsao-tsun hade sänt elva budbärare till Urga, men ingen av dem hade kommit tillbaka. Ställningen i Mongoliet var synnerligen oklar. Det ryska elementet hade förökats genom ankomsten av nya kolonister, och deras olovliga tillstädesvaro fortfor i hemlighet, ehuru kineserna voro underkunniga därom genom sitt allestädes närvarande system av spioner. I staden lämnade ingen ryss eller annan utlänning sitt hus, och alla höllo sig beväpnade och färdiga till strid. Om nätterna funnos beväpnade vakter på alla gårdar. Det var kineserna som gåvo anledning till dessa försiktighetsmått. På befallning av deras resident beväpnade alla kinesiska handlande, som hade förråd av gevär, sin personal med sådana och överlämnade vad som blev över till myndigheterna, vilka därmed uppsatte och utrustade en styrka av två hundra kulier till en särskild garnison av slynglar. Sedan lade de beslag på den mongoliska arsenalen och utdelade de sålunda erhållna skjutvapnen bland de kinesiska grönsakshandlandena i »nagan hushun» (grönsakskvarteret), där det alltid fanns en rörlig befolkning av kinesiska arbetare av sämsta sort. Denna kinesiska drägg kände sig nu stark, samlades till hetsiga överläggningar och förberedde uppenbarligen något våldsamt utbrott. Nattetid förflyttade kulierna en mängd lådor med patroner från de kinesiska handelsbodarna till »nagan hushun», och den kinesiska pöbelns hållning blev outhärdligt oförsynt. Dessa kulier och slynglar hejdade och visiterade på det
