152
Domojirov från Urga plundrat några kinesiska firmor och dödat köpmännen samt kommit till klostret och begärt hästar, föda och husrum. Hutuktun begärde undsättning, emedan Hun Boldon, Kobdos vilde erövrare, mycket lätt kunde plundra det avsides belägna och oskyddade klostret. Vi uppmanade överstelöjtnant Michailov att icke kränka det nyss ingångna fördraget och gäcka alla de utlänningar och ryssar, som haft del i dess tillkomst, samt att icke följa bolsjevikernas exempel och göra sveket till ledande princip för alla statshandlingar. Detta inverkade på Michailov, och han svarade Domojirov, att Uliassutai redan var i hans händer utan svärdsslag, att på den förra ryska konsulatbyggnaden var hissad den trefärgade ryska flaggan och att pöbeln var avväpnad samt att de andra orderna icke kunde utföras, emedan, om så skedde, skulle det nyss i Uliassutai undertecknade kinesiskt-mongoliska fördraget kränkas. Dagligen kommo bud från hutuktun i Narabanchi till Uliassutai, och underrättelserna blevo allt mera oroande. Hutuktun rapporterade, att Hun Boldon mobiliserade de mongoliska tiggarna och hästtjuvarna samt beväpnade och övade dem, att soldaterna stulo klostrets får, att Domojirov ständigt var drucken och att alla protester besvarades med hånande skymford. Budbärarna lämnade mycket svävande uppgifter beträffande truppstyrkans storlek, i det att somliga uppskattade den till trettio man, medan åter andra påstodo, att Domojirov sagt, att han hade åttahundra. Vi blevo icke kloka på saken, och snart upphörde buden att komma. Alla styresmannens brev förblevo obesvarade, och de, som skickats med dem, kommo icke tillbaka. Det tycktes icke vara något tvivel om att de blivit dödade eller tillfångatagna.
Furst Chultun Beyli beslöt att själv bege sig dit samt tog med sig presidenterna för den ryska och den kinesiska handelskammaren och två mongoliska officerare. Tre dagar förgingo utan att någon underrättelse ingick från honom, och mongolerna började bli oroliga. Då riktade den kinesiske residenten och Hun Jap Lama en hemställan till utlänningarnas grupp, att vi skulle sända någon person till Narabanchi för att söka slita tvisten där och förmå Domojirov att
