Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/164

Den här sidan har korrekturlästs

160

som jag, och att höra dem i minsta detalj beskriva de personers utseende och kläder, som jag sett i den mörka nischen bakom buddhabildens huvud.[1]

Mongolofficern berättade också för mig, att Chultun Beyli dagen förut bett hutuktun att tälja honom hans öde vid detta viktiga tillfälle av hans liv och i denna hans fosterlands kris, men hutuktun hade blott gjort en avböjande åtbörd med handen, under det uttryck av bävan fanns på hans ansikte. När jag frågade hutuktun om anledningen till hans vägran och framhöll för honom, att det skulle kunna lugna och hjälpa Chultun Beyli, liksom synen av min älskade hade bragt mig styrka, rynkade hutuktun pannan och svarade:

»Nej! Uppenbarelsen skulle inte vara angenäm för fursten. Hans öde är mörkt. I går sökte jag tre gånger läsa det på ett fårs brända skulderblad och i dess inälvor, och varje gång utföll det på samma förfärliga sätt, samma förfärliga sätt! …»

Han fullföljde icke vad han hade att säga, utan höll förfärad händerna för ansiktet. Han var övertygad om att Chultun Beylis öde var svart som natten.

En timme därefter hade vi bakom oss de låga kullar, som dolde Narabanchi Kure för vår syn.


  1. För att jag skulle ha andra personers vittnesbörd om denna utomordentligt gripande uppenbarelse, bad jag de andra uppsätta protokoll eller intyg om vad de sett. Detta gjorde de, och jag har nu dessa förklaringar i min besittning.