DÖDENS ANDEDRÄKT
Vi kommo till Uliassutai samma dag som det detachement återvände, som varit utsänt för att avväpna Wang Tsao-tsuns eskort. Denna truppavdelning hade sammanträffat med överste Domojirov, som gav den order att ej endast avväpna utan även plundra eskorten, och tyvärr utförde löjtnant Strigine denna olagliga och obefogade befallning. Det var komprometterande och vanhedrande att se ryska officerare och soldater bära kinesiska pälsar, stövlar och klockarmband, som tagits från de kinesiska ämbetsmännen och deras eskort Varenda man hade också sin del av det rövade kinesiska guldet och silvret. Wang Tsao-tsuns mongoliska hustru och hennes bror, som kommo tillbaka tillsammans med detachementet, beklagade sig över att de blivit plundrade av ryssarna. De kinesiska ämbetsmännen och deras eskort, som blivit berövade sina tillhörigheter, uppnådde den kinesiska gränsen först sedan de lidit mycket av hunger och köld. Vi utlänningar förvånade oss över att överstelöjtnant Michailov mottog Strigine med militära hedersbetygelser, men vi fingo förklaringen härpå senare, när vi erforo, att Michailov fått en del av det kinesiska silvret och hans hustru Fu Hsiangs fina och dyrbara sadel. Chultun Beyli begärde, att alla vapen som tagits från kineserna och all den stulna egendomen skulle överlämnas till honom, emedan den längre fram måste återställas till de kinesiska myndigheterna, men Michailov vägrade. Sedermera avbröto vi utlänningar all förbindelse med den ryska truppen, och förhållandet mellan ryssarna och mongolerna blev mycket spänt. En del av de ryska officerarna protesterade mot vad Michailov och Strigine gjort, och allt allvarligare stridigheter uppstodo.
