192
Gay till bolsjevikerna. På order av baron Ungern har Gay och hans familj i dag blivit sända till Rezukhins högkvarter, men jag fruktar, att de inte kommer fram dit.»
»Varför det?» frågade jag.
»De kommer att bli avrättade på vägen», svarade överste Kazagrandi.
»Vad skall vi göra?» frågade jag. »Gay kan inte vara bolsjevik, därtill är han alltför väluppfostrad och dessutom alltför klok.»
»Jag vet inte, jag vet inte», mumlade översten med en modfälld gest. »Försök att tala med Rezukhin!»
Jag beslöt att genast sätta mig i förbindelse med Rezukhin, men just då kom överste Philipov in i rummet och började tala om misstag som gjorts i avseende på soldaternas utbildning. När jag tagit på mig min ytterrock, inträdde en annan person. Det var en liten officer i en gammal grön kosackmössa med skärm och en sliten grå mongolkappa. Hans högra hand vilade i en svart bindel. Det var general Rezukhin, för vilken jag genast blev föreställd. Under det därpå följande samtalet frågade generalen mycket artigt och mycket ingående om Philipovs och mina levnadsomständigheter under de senaste tre åren och skämtade och skrattade på ett försynt och taktfullt sätt. När han om en stund avlägsnade sig, passade jag på tillfället och gjorde honom sällskap.
Han hörde på mig mycket uppmärksamt och artigt och sade sedan med sin lugna röst:
»Doktor Gay är sovjetagent, fastän han ger sig ut för att vara vit för att bättre kunna se, höra och ta reda på allting. Vi är omgivna av fiender. Det ryska folket är demoraliserat, och för pengar är det med om vilket förräderi som helst. Så var också förhållandet med Gay. För övrigt tjänar det ingenting till att att resonera om honom längre. Han och hans familj finns inte mer i livet. Mitt folk har i dag förpassat dem till en annan värld.»
Med bestörtning och fasa betraktade jag denne lille prydlige man, som hade en så mild röst och ett så artigt sätt. I hans ögon kunde jag skönja ett sådant hat och en sådan envishet, att jag genast förstod vördnaden och fruktan hos
