230
upprinner, då Världens konung skall framträda från sin underjordiska huvudstad. Varför, varför får jag inte vara i första ledet bland buddhismens stridsmän? Varför har Karma beslutit så? Men så måste det bli! Ryssland måste först avtvå revolutionens skymf från sig och bli renat genom blod och död, och alla folk, som antagit de kommunistiska idéerna, måste förgås till sista man, så att all deras avkomma blir utrotad!»
Baronen lyfte handen över sitt huvud och skakade den, som om han uttalat sina befallningar och sin sista vilja till någon osynlig person.
Det började dagas.
»Min tid är kommen!» sade generalen. »Inom kort skall jag lämna Urga.»
Skyndsamt tog han oss kraftigt i hand och sade:
»Farväl för alltid! Jag skall dö en hemsk död, men världen har aldrig skådat en sådan fasa och ett sådant hav av blod, som den nu kommer att få se …»
Jurtans dörr slog igen, och han var borta. Jag återsåg honom aldrig.
»Jag måste också gå, ty även jag skall lämna Urga i dag.»
»Det vet jag», genmälde fursten. »Det var av en särskild anledning baronen lämnade er hos mig. Jag skall ge er en fjärde reskamrat, nämligen den mongoliske krigsministern. Ni måste följa med honom till er jurta. Det är nödvändigt för er …»
Djam Bolon uttalade dessa sista ord med tonvikt på varje ord. Jag frågade honom icke om orsaken, eftersom jag var van vid att allting var hemlighetsfullt i detta mystiska land med sina goda och onda andar.
