mysterierna och förde dessa med sig till ytan av vår jord. Detta är anledningen till att oleterna och kalmuckerna är skickliga trollkarlar och profeter. Även från länderna i öster har en del mörkhyade folkstammar framträngt till Agharti och bott där i många århundraden. Sedan blev de utdrivna därifrån och kom tillbaka upp på jorden med den hemlighetsfulla förmågan att spå i kort, gräs och linjerna i handens innersida. Detta är zigenarna … Någonstädes i norra Asien finns ett folk, som nu håller på att dö ut, men som en gång kommit från Agharti. De människorna äger förmågan att återkalla de avlidnas andar, när dessa svävar uppe i luften.»
Laman tystnade, och sedan fortsatte han, liksom om han givit ett svar på mina tankar.
»I Agharti skriver de visa panditerna på stenplattor allt vad de vet om vår planet och de andra världarna. De lärda kinesiska buddisterna har kännedom om detta. Deras visdom är den högsta och den mest äkta. Vart århundrade samlas hundra visa kinesiska män på en hemlig plats vid havskusten, där hundra odödliga sköldpaddor kommer upp ur djupet. På dessas skal nedskriver kineserna allt vad som avslöjats om den gudomliga visheten under århundradet.»
När jag upptecknar detta, drar jag mig ofrivilligt till minnes vad en gammal kinesisk »bonze» i »himmelens tempel» i Peking berättade mig. Han sade, att sköldpaddor kunna leva i mer än tretusen år utan föda och luft och att detta är orsaken till att pelarna i hans blåa tempel placerades på levande sköldpaddor för att skydda träet från att murkna.
»Översteprästerna i Lhasa och Urga har många gånger skickat sändebud till Världens konung», sade bibliotekarien, »men de har inte kunnat finna honom. Endast en viss tibetansk härförare fann efter en strid med oleterna en grotta med inskriften: ’Här är ingången till Agharti’. Ur grottan kom en man med ädla drag och gav honom en guldplatta med mystiska tecken, i det han sade:
’Världens konung skall visa sig för människorna, när tiden är inne för honom att taga ledningen över de goda i
