ETT FISKAFÄNGE
En dag, när jag var ute på jakt och kom fram till flodstranden, fick jag se en mängd mycket stora fiskar med röda ryggar, liksom om vattnet varit bemängt med blod. De uppehöllo sig i vattenytan och njöto tydligen av de varma solstrålarna. Då floden blev alldeles isfri, brukade dessa fiskar uppträda i ofantliga mängder. Jag förstod genast, att de arbetade sig uppför strömmen för att tillbringa lektiden i de smärre vattendragen. Jag tänkte använda en i alla länders lagar förbjuden fångstmetod, som anses för rovfiske, men alla lagstiftare och domare torde ha undseende med en människa, som bor i en håla under rötterna på ett kullfallet träd, om han vågar bryta mot deras förnuftiga lagar. Jag drog ihop en mängd smala björkar och aspar och byggde med dem i strömmen en damm, som fisken icke kunde passera, och snart märkte jag, att den försökte hoppa över den. Nära stranden lämnade jag en öppning i mitt stängsel omkring en halv meter under ytan och fäste ovanför den en av böjliga videkvistar flätad korg, i vilken fisken kom in, när den gått igenom öppningen. Därpå ställde jag mig bredvid och slog fisken helt grymt i huvudet med en stark käpp. På det sättet fick jag något mera än åttio stycken med en sammanlagd vikt av nära fjorton kilogram. Denna fisksort, som kallas »tajmen», tillhör forellsläktet och är den läckraste fisken i Jenisej.
Efter två veckor upphörde fisken att söka sig upp för strömmen, och jag fick således icke längre någonting i min korg, varför jag återgick till jakten.
