Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/41

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
37

Jag gömde mig icke, emedan jag under min vinter i skogarna fått ett så präktigt helskägg, att antagligen icke ens min egen mor skulle känt igen mig. Vår gäst var emellertid mycket slug och avslöjade mig genast. Jag hyste dock ej någon fruktan för honom, emedan jag förstod, att han icke var någon bolsjevik, vilket antagande senare fick sin bekräftelse. Vi funno, att vi hade gemensamma bekanta och likadana synpunkter beträffande tidens händelser. Han uppehöll sig helt nära guldgruvan i en liten by, där han övervakade statsarbetena. Vi beslöto att fly tillsammans från Ryssland. Jag hade länge funderat härpå, och nu var min plan färdig. Som jag kände till förhållandena i Sibirien och landets geografi, insåg jag, att den bästa vägen till friheten gick på Jenisejs vattensystem genom Urianhai-området, som är Mongoliets nordligaste del, och därefter genom Mongoliet ut till yttersta östern och Stilla havet. Före Koltjaks störtande hade jag fått i uppdrag att verkställa noggranna undersökningar beträffande Urianhai och västra Mongoliet, och då hade jag mycket uppmärksamt studerat alla kartor och böcker jag kunde komma över, vilka berörde detta område. Till att utföra min plan sporrades jag av förhoppningen om min egen räddning.