blod och gyttja och fruktade mycket, att våra hästar skulle bli alldeles utmattade. Långa stycken måste vi gå till fots och leda dem. Till sist kommo vi fram till ett öppet fält, bevuxet med buskar och omgivet av klippor. Icke endast hästarna, utan även ryttarna började sjunka ner till midjan i den som det tycktes bottenlösa gungflyn. Fältets hela yta var blott ett tunnt lager av torv ovanpå en sjö med svart, stinkande vatten. När vi slutligen funno på att sprida oss och gå fram med stora mellanrum, märkte vi, att vi kunde hålla oss uppe på denna yta, som sviktade som nattgammal is och där buskarna vaggade upp och ner. Sprickor uppstodo här och där i jordtäcket, och detta brast.
Plötsligen ljödo tre skott. Det lät, som om de avlossats med gammalmodiga gevär, men skyttarna förstodo uppenbarligen att hantera dem, ty officern och två soldater stupade. De andra soldaterna ryckte till sig sina gevär och sågo sig förskrämda omkring efter fienden. Ytterligare fyra träffades inom kort av skott, och i ett nu fick jag se odjuret bakom oss lyfta sin bössa och sikta på mig. Min pistol förekom emellertid hans gevär, med den påföljd att jag nu är i tillfälle att fortsätta min berättelse.
»Ge fyr!» ropade jag till min vän, och vi började också skjuta. Ned på fältet kom snart en hop sojoter, som plundrade de fallna, delade bytet sinsemellan och togo tillbaka sina hästar. I vissa slag av krigföring är det alltid riskabelt att giva någon av motståndarna tillfälle att senare återupptaga fientligheterna med överlägsna stridskrafter.
Efter att med svårighet ha banat oss väg under en timmes tid började vi rida upp för berget och kommo snart till en med träd bevuxen högslätt.
»När allt kommer omkring är sojoterna inte ett så särskilt fredligt folk», sade jag till styresmannen, sedan jag ridit fram till honom.
Han såg mycket skarpt på mig och svarade:
»Det var inte sojoterna som sköt.»
Han hade alldeles rätt. Det var Abakan-tatarer, vilka klädda som sojoter dödat bolsjevikerna. Dessa tatarer drevo sina hjordar av boskap och hästar ut ur Ryssland genom Urianhai till Mongoliet. Till vägvisare och underhandlare
