fyrahundrafyrtio kortaste vägen till Kosogol. De hästar jag och min vän redo hade nu tillryggalagt mer än ettusen kilometer på svåra vägar och utan tillräcklig föda och vila och kunde knappast stå ut med mycket mera, men när jag tog ställningen under närmare övervägande och såg på mina nya reskamrater, bestämde jag mig för att icke gå över Tannu Ola. De voro nervsvaga och själsligen utslitna människor, som dessutom voro dåligt klädda och beväpnade. De flesta av dem alldeles utan vapen. Jag visste, att ingenting är så farligt under en strid som vapenlösa män. De gripas lätt av panik, förlora besinningen och utöva ett farligt inflytande på alla andra. Jag rådgjorde därför med mina vänner och beslöt att framtränga till Kosogol. Vårt sällskap samtyckte till att följa med oss. Efter lunchen, som bestod av soppa med stora köttstycken, torrt bröd och te, bröto vi upp. Klockan två kommo vi fram till de berg, som voro utlöpare i nordost av Tannu Ola, och bakom dem låg dalen Buret Hei.
Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/63
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
59
