62
Med vrede och avsky spottade han och tände sin pipa.
Vid den andra utposten var också allting slut. Under denna natt uppnådde vi högsta punkten på Tannu Ola, och sedan bar det utför ned i dalen, som var bevuxen med en tät buskvegetation och genomdragen av ett helt nätverk av små strömmar och bäckar. Omkring klockan ett gjorde vi halt för att låta våra hästar beta, eftersom vi då träffade på ypperligt gräs. Här ansågo vi oss vara i säkerhet, och vi sågo också många lugnande tecken, som tydde därpå. På bergen syntes betande hjordar av renar och jak-oxar, och de sojoter vi träffade bekräftade vår förmodan. På denna sidan om Tannu Ola hade sojoterna icke sett några rödgardister. Vi skänkte dessa sojoter en kaka karavante och sågo dem avlägsna sig belåtna och övertygade om att vi voro »tzagan», det vill säga hyggliga människor.
Medan våra hästar vilade sig och betade på det frodiga gräset, sutto vi vid elden och rådslogo om hur vi bäst skulle fortsätta vår färd. Det utspann sig ett skarpt meningsutbyte mellan två partier inom vårt sällskap, av vilka det enas talan fördes av en överste, som i likhet med fyra andra officerare hade fått ett så starkt intryck av frånvaron av de röda söder om Tannu Ola att de beslöto taga sig fram västerut till Kobdo och sedan vidare till lägret vid floden Emil, där de kinesiska myndigheterna internerat sextusen man av general Bakitjs trupper, som kommit över från det mongoliska området. Min vän och jag jämte sexton av officerarna föredrogo att genomföra vår gamla plan att bege oss till sjön Kosogols stränder och därifrån vidare österut. Som ingendera sidan kunde övertala den andra att släppa sin plan, delade sig vårt sällskap, och vid middagstiden följande dag togo vi avsked av varandra. Det avlöpte så, att vår avdelning på aderton man visserligen hade många strider och andra svårigheter på vägen, som kostade sex kamrater livet, men att de övriga av oss kommo till målet för vår färd, så innerligt förenade genom de band av tillgivenhet, som kampen för livet knöt, att vi för alltid bevarat de varmaste känslor av vänskap för varandra. Den andra gruppen under överste Jukovs ledning omkom. Den mötte en stark avdelning rött kavalleri och nedgjordes av detta i två
