DJÄVULSFLODEN
Ulan Taiga och Darkhat Ola lågo bakom oss, och vi redo raskt framåt, emedan den mongoliska stäppen nu låg framför oss utan några hindrande berg. Överallt utbredde sig präktiga betesmarker, och här och där funnos lärkträdsdungar. Vi gingo över några mycket strida vattendrag, men de voro icke djupa, och deras botten var hård. Efter två dagars ritt över Darkhat-slätten mötte vi en del sojoter, som skyndsamt drevo sin boskap mot nordväst åt Orgarkha Ola till, och dessa meddelade oss mycket obehagliga nyheter.
Bolsjeviker från distriktet Irkutsk hade övergått den mongoliska gränsen, tillfångatagit den ryska kolonien i Khathyl på södra stranden av sjön Kosogol och sedan dragit söderut mot Muren Kure, en rysk koloni jämte ett stort lamaitiskt kloster nittiosex kilometer söder om Kosogol. Mongolerna talade om för oss, att det icke fanns några ryska trupper mellan Khathyl och Muren Kure, varför vi beslöto att taga vägen mellan dessa båda platser för att komma till Van Kure längre österut. Vi togo avsked av vår vägvisare sojoten, och sedan vi sänt tre män i förväg som spejare, anträdde vi färden. Från bergen omkring Kosogol, hade vi en härlig utsikt över denna stora alpsjö. Den låg som en safir, infattad i de omgivande höjdernas färgton av gammalt guld, vari voro insprängda yppiga, mörka skogspartier. Vi närmade oss Khathyl med stor försiktighet nattetid och stannade vid stranden av Jaga eller Egingol, Kosogols utflöde. Där träffade vi en mongol, som samtyckte till att föra oss över till den andra stranden av den tillfrusna floden och sedan på en säker väg mellan Khathyl och Muren