Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/82

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

78

Kure. På en mängd ställen utmed flodstranden sågo vi stora »obo» och små altare uppförda åt älvens andar.

»Varför är här så många ’obo’?» frågade vi mongolen.

»Detta är Djävulsfloden, lömsk och farlig», svarade han. »För två dagar sedan sjönk en rad av vagnar genom isen, och av dem försvunno tre, på vilka åkte fem soldater.»

Vi började vår ritt över floden. Ytan, som var genomskinlig och fri från snö, såg ut som ett stycke tjockt spegelglas. Våra hästar gingo mycket försiktigt, men föllo snart och lågo och sprattlade, innan de kunde komma på fötter igen. Sedan måste vi leda dem vid betslen. Med nedåtböjda huvud och darrande i alla leder höllo de hela tiden sina förfärade ögon riktade på isen vid deras fötter. Jag såg också nedåt och begrep deras rädsla. Under ett täcke av trettio centimeter tjock, genomskinlig is kunde jag klart skönja flodens botten. I månskenet voro stenarna, fördjupningarna och till och med en del sjöväxter tydligt synliga, ehuru vattnet var tio meter djupt och ännu mera. Jaga rusade virvlande fram under isen med en fruktansvärd hastighet och lämnade efter sig långa band av skum och bubblor. Plötsligt ryckte jag till och stannade som fastnaglad på stället. Utmed flodens yta ljöd liksom ett kanonskott och därpå ett andra och ett tredje.

»Fortare, fortare!» skrek mongolen och viftade med handen för att skynda på oss.

Ännu ett dån och ett brakande hördes tätt intill oss. Hästarna stegrade sig liksom till protest, ryggade och föllo omkull, varvid många av dem slogo huvudena svårt mot isen. På ögonblicket brast denna på en vidd av drygt en halv meter, och vattnet rusade upp och flöt ut över isen.

»Skynda, skynda!» ropade vägvisaren. Med stor svårighet tvungo vi hästarna att hoppa över remnan och fortsätta vidare. De skälvde och vägrade, och det var endast hårt spöande som förmådde dem att gå på trots sin rädsla.

När vi väl voro i trygghet över på den andra stranden och redo in i skogen, berättade vår mongol för oss, hurusom floden stundom går upp på detta märkvärdiga sätt, så att stora flak av öppet vatten uppstå. Alla människor och