84
Samma afton återkommo vi till tatarerna och fortsatte nästa dag vår färd. Som jag var mycket trött, voro kamelens långsamma, jämna rörelser välkomna och vilande för mig. Hela dagen slumrade jag till stundtals. Detta blev mycket ödesdigert för mig, ty när min kamel tog sig upp för den branta stranden av ett vattendrag, medan jag smålurade, föll jag av och slog huvudet mot en sten, så att jag förlorade medvetandet. När jag vaknade upp igen, fann jag min päls betäckt med blod, och mina vänner stodo omkring mig med bestörta ansikten. De förbundo mitt huvud, och vi fortsatte vår färd. Först långt senare fick jag veta av en läkare, som undersökte mig, att min siesta kostat mig en spräckt huvudskål. Vi passerade de östligaste sträckorna av Altai och Karlik Tag, vilka äro de yttersta utlöparna, som det vidsträckta Tian-Shan-systemet sänder ut åt öster mot öknen Gobi, och därefter genomtågade vi från norr till söder Khuhu Gobi i hela dess bredd. Stark köld rådde hela tiden, varigenom den frusna sanden lyckligtvis gav oss tillfälle att komma fram hastigare. Innan vi kommo till Khara-bergen, utbytte vi våra gungande springare mot hästar, varvid turguterna som sannskyldiga judar svårt skinnade oss.
Vi höllo oss i utkanten av dessa berg och kommo in i Kansu-distriktet. Nu var det farligt, ty kineserna tillfångatogo alla flyktingar, och jag var rädd för mina kamraters öde. Under dagarna höllo vi oss dolda i bergsskrevorna och skogarna, medan vi däremot gjorde forcerade nattmarscher, och det tog fyra dygn för oss att komma igenom Kansu. De få kinesiska lantmän vi påträffade sågo fredliga ut och voro synnerligen gästfria. Ett särskilt välvilligt intresse visade de kalmucken, som kunde tala en smula kinesiska, samt min medikamentslåda. Överallt råkade vi på en mängd sjuka människor, som huvudsakligen ledo av ögonåkommor, rheumatism och hudsjukdomar.
När vi närmade oss Nan Shan, den nordostligaste utlöparen av Altyn Tag, som i sin ordning är den östra grenen av Pamir- och Karakhorum-systemet, hunno vi upp en stor karavan kinesiska köpmän, som voro på väg till Tibet, och med dem gjorde vi sällskap. I tre dagar slingrade sig vår väg fram genom dessa bergs ändlösa, ravinliknande
