8
är egare till hela godset och rår om både din och min fars gårdar.”
Rår om? utbrast Thomas med en vred uppsyn. Det är väl sant, att han är en rik karl, tror jag. Men min far har arrenderat Hemmingsbo af honom och har kontrakt på femtiosex år ännu; hvilket jag tänker skall komma mig rätt väl till pass efter min fars död. Och när vi betala arrendet, så har herrn i ruinerna ingenting vidare att pocka på. Hm, jag måtte säga! Och är det icke äfven detsamma med dina föräldrar, Karin? Din far har Lummelunds gård också på en ganska lång tid. Din far har lemnat sin skatt lika ordentligt, som min, det känner jag med visshet. Hvad har då trollkarlen att säga din mor om oss begge?
”Åh, han säger endast, att när han går ut ur sin ruin och spatserar och trollar litet i bygderna, så vill han hafva tyst dit han kommer. Han påstår, att han någongång blifvit störd af dig, Thomas. Du vet nog med dig, att du kan föra ett stort väsen, när det bär åt: och kanske har han också någon endaste gång blifvit störd af mig sjelf; ty jag har heller icke alltid varit så tyst och trumpen när jag måst svara på dig, och köra bort en spektakelmakare.”
Och sådant tycker icke trollkarlen om, kan jag förstå?
”Vet du hvad han påstår? Jo, han säger, att fastän dina och mina föräldrar nu äro förmögna, så skulle de ändock komma ihåg, att de från början endast varit bondfolk. De borde derföre icke låta sina barn gå som herrskap, plocka blommor för ingenting, roa sig halfva dagarna med att meta mört — och allt hvad han säger. Minsann! går jag icke med min fars bondpigor på ängen och hjelper till att räfsa hö, när det är brådtom. Fast — tröska på logen, det gör jag icke; ty min mor säger, att jag orkar icke.”
Trollkarlen ville väl, att du skulle vara helt och hållet en bondpiga sjelf, Karin?
”Jaja. Och kanske vore det nog också det klokaste,” inföll Karin. ”Jag kan en dag komma att behöfva taga tjenst,” slöt hon med en sorgsen blick i marken.
Hahaha! utropade Thomas, du skall blifva min hustru, och vi skola lefva på Hemmingsbo. Hvad mig sjelf angår, så är jag ofta närvarande vid ryktningen af min fars hästar: jag
