40
Hufvudstadens lyx och förströelser af alla slag kunna ej obemärkta halka förbi den unge mannens öga. Att gå förbi de lysande konditorierna med dess målade glasfönster och strålande kronor, utan att träda inom deras trollkretsar, der man lutad öfver ett marmorbord, belastadt med civilisationens alla möjliga ströskrifter, får, den heta sommardagen, läppja på den svalkande glacen, och, den snöyrande vinterqvällen, värma sig ur den rykande jamaikan, är ju rent af omöjligt! ... Att gå förbi teaterhusen, när folk och vagnar vid spektakeltimman slamra deromkring, utan att förena sig med dessa till nöje och njutning sträfvande skaror, är ännu mer omöjligt; med ett ord, det fordras mer än filosofiska eller pietistiska grundsatser, för att kunna bekämpa dessa och dylika retelser, och vår tids svaga sida är hvarken filosofien eller pietismen.
Det finnes i vårt språk ett trestafvigt ord, som drager till sig allas dyrkan, ty värr, med vida större kraft än sjelfva Treenigheten. Det är penningen; dess allmagt behöfver hvarken här eller annorstädes beskrifvas. Att göra sig densamma bevågen, se der den unge mannens första nya äflan och på samma gång den första brutna fjädern i illusionernas vingar.
Vigilansens tidskifte börjar och detta har äfven sina heroer, som manhaftigt slå sig igenom vedermödorna; men många finnas deremot, hvilka, klent utrustade med den djerfhet eller oförskämdhet, som denna bana påkallar, duka under vid de första stegen.
När man inte har några anhöriga eller vänner, med välvillig kassa, och inga inkomstkällor, tillräckliga för befrämjandet af en manande lefnadslust, står man snart framför procentarens skarpa öga. Finner man nåd inför detta öga, det vill säga: ser man ut för att ha så mycken ambition, att man ej, åtminstone inom ett års förlopp, vill sitta på gäldstugan, blifver man snart hans offer.
En gång uppdragen på slaktarbänken, släppes man ej neder förrän ullen är afklippt och bloden uttappad och man slutligen finner sig störtad midt i eländets afgrund.
På god väg att komma derhän var den stackars Axel Linder, en ung förhoppningsfull e. o. Notarie med fördelaktigt utseende, godt hufvud, redbart hjerta, men med en munn som icke ännu lärt sig den stora konsten, att rätta munn efter matsäcken.
