41
Dyster till sinnes gick han tidigt en morgon af nästliden sommar ut från sin bostad i staden. Sedan han i trappan noga lyssnat efter om några bekanta steg nedanföre kunde förnimmas och hans ögon spejande farit öfver gatan utanför porten, för att göra sig förvissad, det inga herrar med stora pappersluntor i fickorna väntade honom, tog han ut stegen och styrde kosan till Carl XIII:s torg.
Det var en skön sommarmorgon och mycket med brunnsgäster fanns på det vackra torget.
Vår Notarie slog sig ner i det lilla konditoriet derstädes bredvid en kopp kaffe, läppjade derpå, tände en cigarr, ögnade på gårdagens aftonblad och lät sin blick förstulet då och då sväfva ut öfver de eleganta varelser, som sökte lif och hälsa ur Professor Mosanders apparater.
Alla menniskor föreföllo honom så lyckliga och han tänkte med bäfvan på sitt eget öde. Hvem visste så noga, om ej samma sol, som smyckade torgets alléer och förskönade färgerna i damernas klädningar, innan aftonen skulle finna honom bakom gallerna i huset N:o 74 vid Hornsgatan. ...
Hans oro ökades. Han steg upp, liqviderade och med cigarrstumpen i munnen begaf sig in i vestra alléen, der han snart tog plats på ett säte och stirrade tankfull framför sig. Bekymret öfver de olycksaliga finanserna jagade svettdroppar fram på hans bleka panna och han framtog derföre sin näsduk, för att aftorka dem.
Näsduken var en Ostindisk duk af yppersta slag, stor och rikt försedd med de bjertaste färger. Han svängde den några hvarf öfver sitt ansigte och lät den sedan falla ner på knäskålarna, under det han gömde sina ögon i sin venstra hand, för att kunna grubbla desto mera ostörd, såsom han inbillade sig.
Han hade ej länge innehaft denna ställning, då han kände någon rycka i näsduken. Förskräckt hof han upp sina ögon och såg framför sig en liten flicka, vacker som en klar vårmorgon och grann som en liten prinsessa. Det sköna barnet lekte med hans näsduk och syntes fördjupad i åskådandet af dess prunkande färger.
Det föreföll Linder som hade en engel direkte nedstigit från skyn, för att skingra hans mörka tankar. Han upplyfte barnet på sitt knä och tryckte en kyss på dess leende läppar.
