44
släppt till marken den lilla flickan, som lekte i hans famn. Framför honom stodo tvenne karlar i långa surtuter och med trotsiga hånleende ansigten.
Linder, förstelnad, kunde inte få fram ett enda ord.
— Tror herrn, att vi längre tänka löpa som narrar — fortfor basstämman, — ifrån staden till malmarna och sedan från malmarna till staden tillbaka? ... Derföre var så gentil och genast infria det här gamla dokumentet, som nu är nästan utnött, eller gör oss genast sällskap till ... ja ja, herrn vet nog ... förlåt emellertid att vi så här på morgonqvisten kanske falla något olägligt ... men vår tid är dyrbar.
Linder, hvars ansigtsfärg nu öfvergick i det klaraste purpurrödt, ville befria sig från sin sköna börda, för att gå sitt öde till mötes; men lilla Netta, som tycktes hafva fattat ett serdeles tycke för den stackars Notarien, började gråta och skrika af alla krafter.
— Se så, Netta lilla! — tröstade den tröstlöse Notarien, — var snäll nu ... jag kommer snart tillbaka ... gråt inte så der, mitt lilla barn! ... förlåt mej, min fru, för det obehagliga uppträde, ni blifvit vittne till, ovanligt för er, men hvardagligt för unga, obetänksamma män som jag ... anse alltsammans endast som en liten episod ur hvardagslifvet och tänk inte mer derpå ... jag tackar er af hela mitt hjerta för den oförgätliga stund jag tillbragt i ert sällskap ... adjö, Netta lilla! ... när jag återkommer, ska du få namnam af mej, men gråta får Netta inte, för då är Netta inte snäll längre och då tycker mamma inte om Netta mer och ...
— Hvad fan är det för historier! — afbröt den hiskliga basstämman; — ha vi väl tid att höra på sån’t der? ... klockan går på nie ... låt oss lunka på nu medan det är någorlunda svalt ... vi ha allsingen lust att steka opp oss på Hornsgatan middagstiden ... vill herr Notarien åka, så ha vi ingenting deremot ... var så god nu, herr Notarie!
Och dermed ställde sig en herre på hvardera sidan om vår hjelte, som med en djup suck bugade sig för frun och beredde sig att åtfölja de obevekliga figurer, som omgåfvo honom.
Den sköna frun, som stått alldeles förbryllad framför det oväntade skådespel, som så der utfördes midt framför hennes
