blef af den snabbaste skidlöparen tillryggalagd på 4 timmar och 26 minuter.
Den längsta kapplöpning på skidor som öfver hufvud hållits är säkerligen den, som på föranstaltande af friherrarne Dickson och Nordenskiöld hölls i Jokkmokk i svenska lappmarken den 3 och 4 april 1884. Här tog den 37-årige lappen Lars Tuorda, som följt Nordenskiöld på hans färd öfver Grönlands inlandsis, första priset, sedan han, efter prisdomarnes uppgift, tillryggalagt 220 km. på 21 timmar och 22 minuter. Den andre i ordningen, äfven en lapp (40 år gammal), kom 5 sekunder senare, och af de öfrige 6 täflande, 5 lappar och 1 nybyggare, kom den siste fram 46 minuter efter den förste. Banan var nästan jämn och gick till största delen öfver isen på insjöar. Terrängen bör således ha varit mycket gynsam och föret särdeles godt.
Under föregående arktiska expeditioner har skidan, märkvärdigt nog, haft mycket litet eller alls ingen användning. På Grönlands inlandsis ha endast några få expeditioner medfört skidor.
Märkvärdigt nog uttalades redan 1728 i Danmark den tanken, att om Grönlands inre skulle undersökas, det i första rummet borde ske genom utsändande af »några unga, raska norska karlar, som äro vana att om vintern på skidor idka skytte i fjällen, och på detta sätt kunde rekognoscera en god del af landet på alla håll». Denna tanke blef emellertid aldrig förverkligad af danskarne.
I »Nachrichten von Island, Grönland und Strasse Davis» af Johann Anderson (Hamburg 1740) berättas bland annat, att en skeppare på alla möjliga sätt sökt intränga på Grönlands inlandsis, »till och med på de långa fotspjälor, hvilka, som bekant, lapparne och andra begagna på sina vinterfärder, men ej kunnat komma synnerligt långt in i landet,
