belägna Suderö. Talar sagan här sanning — hvilket dock förefaller något tvifvelaktigt — måste denna simbragd varit den största idrott i sitt slag man någonsin hört omtalas, ty Sigmund skulle då icke summit fri och obehindrad, utan, då Einar tröttnade, först tagit honom och, sedan han uppgifvit andan och de ej hade mer än en fjärdingsväg kvar, sin bror Thorer på ryggen och med honom uppnått Suderö. Här hade dock Thorer blifvit bortsköljd af bränningen, medan Sigmund själf lyckats arbeta sig upp på stranden. Händelsen skulle tilldragit sig på senhösten och i ett farvatten, där en stark ström går fram. Det måste ha varit karlar för en polarexpedition.
Lilla Dimon.
(Efter fotografi af kapten Sörensen.)
Fram på eftermiddagen uppnådde vi Thorshavn, Färöarnas hufvudstad. Det är säte för öarnas högste ämbetsman, amtmannen, samt andra ämbetsmän. Det har sin egen tidning, »Dimmalætting» (daggryningen), som, skrifven på färöiska, utkommer hvar lördag.
Platsen har ett litet fäste med tre och en half malmkanoner och, som det sades mig, en besättning på tolf man; dock sade andra, att där ej fanns någon besättning alls. Vallarna voro så höga, att vi hoppade öfver dem, då vi vid vårt besök däruppe funno portarna stängda.
