Sida:På skidor genom Grönland 1890.djvu/145

Den här sidan har korrekturlästs
120
FRÅN NORGE TILL ISLAND.

slets ett hål i dimtäcket, och hela käglan visade då för ett ögonblick sina afrundade konturer.

Basaltfjäll vid Haraldsund väster om Klaksvig. (Efter en skiss af författaren.)
Basaltfjäll vid Haraldsund väster om Klaksvig. (Efter en skiss af författaren.)

Basaltfjäll vid Haraldsund väster om Klaksvig.
(Efter en skiss af författaren.)

Öræfa-jökull tillhör och ligger på södra sidan af Vatna-jökull, som är Islands största jökelmassa och näst Grönlands inlandsis den största kända i de arktiska trakterna. Öræfa-jökull är en gammal vulkan, som visserligen ej haft många utbrott sedan landnámstiden (tiden för Islands första bebyggande af norrmännen), men dock anställt stor förödelse. Vid sitt utbrott i midten af fjortonde århundradet ödelade han två socknar, och Thorvald Thoroddsen berättar i sin Lysing Islands, att hela Litlahérad ödelades af »jökul-hlaupet»[1], och då utsopades i hafvet på en enda morgon 40

  1. När en glacier eller jökel ligger ofvanpå vulkanen, flyter det vanligen icke lava ifrån den, utan lavan förvandlas till aska. Däremot smälter något af jökelisen, medan en annan del spränges sönder och med väldig fart störtar ned utför sluttningarna. Detta är ett jökul-hlaup. Det för med sig ned till låglandet och hafvet is, stenblock, grus och siam; ingenting förmår motstå dess våldsamma fart. Det är lätt begripligt, att sådana jökelsprång äro långt värre än lavaströmmarna, då de komma med en våldsam fart, medan lavan framskrider mycket långsamt.