Då hade det norska hvalfångstbolagets direktör, grosshandlaren Amli från Kristiania, den utmärkta artigheten att sända Isafold, den ena af sina ångbåtar, för att hemta oss, ett nytt bevis från en landsman på den välvilja, hvarmed expeditionen omfattades.
Isländsk bondflicka i nationaldräkt.
(Af A. Bloch, efter fotografi.)
Nu blef det naturligtvis brådtom att göra allt i ordning till afresan. Det var ej heller någon brist på hjälpande händer, när vi skulle föra våra saker ombord. I synnerhet väckte det lifligt intresse, när den lilla islandshästen skulle öfver landgången. Det stackars djuret visade alls ingen lust därför och måste nästan bäras ombord. Men hade det anat, hvad det gick till mötes, skulle det säkerligen spjärnat emot ännu mer.
Då allt var i ordning och vi hade tagit afsked af konsul Gram, faktor Wendel och de öfriga vänner, vi förvärfvat oss