vi åter land i sikte, men nu i ungefär samma riktning som dagen förut.
Vi kryssade nu några dagar långs iskanten, men kommo endast obetydligt framåt, då vind och ström voro starkt emot. Liksom förut, sågos mycket näbbhval och flere stora bardhvalar, sannolikt mest blåhval. De sistnämda gå vanligen i västlig riktning, möjligen på vandring mot Grönland. Hvalarne ha tydligen också sina vandringar, men vi känna ännu litet eller intet därom. Då och då sågs en mindre hvalart, som en del själfångare kalla klapmytshvalen, då de påstå, att han skall uppehålla sig i närheten af klapmytsfångsten. Det är möjligen samma art som förekommer vid Finnmarkens kuster och där kallas sejhval (Balænoptera borealis).
Vår första syn af Grönlands östkust (vid Ingoffsfjället).
(Skiss af författaren.)
Ett par gånger såg jag späckhuggaren (Orca gladiator), denna lilla hvalart, som är så lätt igenkänlig på sin höga ryggfena och som de norska fiskarne af denna orsak kalla
