Vårt lif i drifisen.
(Efter fotografi.)
»Balto går det ej stort bättre. Han kan dock dricka soppan, den han finner »utmärkt god». Men köttejt släpper han varligt ned i en vattenpuss strax bredvid och hoppas, att jag icke skall märka det. Han påstår sig kunna säga med profeten Elias: »Herre, hvad jag icke har ätit, det kan jag icke heller äta». Jag sökte göra honom begripligt, att Elias säkerligen icke sagt något sådant; han åt tvärt om hvad Vår herre sände honom, men att däremot en man, som kallades aposteln Petrus, skulle ha sagt något dylikt, men det hade varit i en drömsyn och var ej bokstafligt menadt. Men han skakade endast tviflande på hufvudet och stod fast vid sin åsikt: det var nu en gång blott hedningar och djur som åte rått kött. Till tröst få lapparne hvar sin köttskorpa. Det tjänar nu en gång till ingenting att lära gamla hundar skälla.
