och skulle, krypa i säcken för att hämta krafter till morgondagens ansträngningar. God natt!
»Den 27 juli. Gick dock ej till kojs i natt förr än fram på morgonsidan. Det var kaffets fel, ren kaffeförgiftning.
»Gick af och an och pratade med Sverdrup på hans vakt och efteråt. Vi berättade hvarandra minnen från gosseåren. Hela samhället och lifvet taga sig så underligt aflägset ut här uppe från drifisen. Det var först långt fram på morgonen vi kröpo i säcken och föllo i en orolig slummer.
»Den 28 juli. I går lågo vi stilla, och likaså i dag. Vår fruktan att åter komma ut i bränningen vid den yttre iskanten var icke så helt och hållet ogrundad. Vi kommo den i går åter på knappa 300 m. nära. Dock önskade vi nu nästan att komma dit ut, då vi genom att sticka ut till hafs kunde få slut på detta lif i drifisen. Sjögången var icke stark och vinden god. Vi borde på ett dygn kunna vara vid Kap Farväl, och där skulle vi säkert kunna komma genom isen och i land.
»Vi skulle dock ej komma dit ut. Då vi drifvit längs iskanten en stund, började vi drifva inåt i en udde af drifis, som syntes skjuta ut söder om oss. Isen är här mycket smal. Genom pejling af olika punkter i land funno vi, att vi voro vid pass 3¾ mil från land vid Mogens Heinesens fjord och iskanten icke långt ifrån oss.
»Vädret, som i går var rått och kallt vinterväder med mulen himmel, är i dag åter vackert. Solen skiner varmt ned på oss. Inlandsisen norr och söder om Karra akungnak ligger ren och hvit, som en jämn och, efter hvad det tyckes, lätt farbar slätt, med hela rader af nunataker (flere än som finnas angifna på Holms karta). Den lockar och vinkar långt, långt in i det okända inre. — Nå ja, vår tid kommer väl också en gång.»
