rättelser om Grönlandsresor och sjöolyckor i drifisen utanför denna kust.[1] En och annan af dem torde emellertid ha nått kusten.
Floamannasaga, hvars handskrift är från omkring år 1400, berättar sålunda, huru den norske isländingen Thorgils Orrabeinsfostri redan för 900 år sedan (998), på resa till Grönlands västkust (till Erik raude i Österbygden), råkade ut för motvind och oväder och efter många vedervärdigheter förliste på östkusten under Grönlands jöklar[2] i en vik vid en sandig strandbrädd (»undir Grænlandsjöklum[3] i vik nokkurri við sandmöl»). På vikens båda sidor sköto stora jöklar ut i hafvet (»Jöklar miklir géngu tveimmegin víkrinnar»).[4]
Betecknande är, att detta uppgifves ha händt på hösten, i midten af oktober (»Þá var vika til vetrar»), just den årstid då kusten, efter hvad vi nu veta, är lättast tillgänglig.
Det skall ha varit Thorgils med sin hustru och hela sitt hushåll samt en annan man, Jostein, likaledes med hustru och hushåll, som här kastades i land. Sagan beskrifver mycket lefvande, huru Thorgils i fyra vintrar och fyra somrar uppehöll lifvet på denna ogästvänliga kust endast med de få hjälpmedel han där kunde skaffa sig, utom hvad som kunnat
- ↑ De gamla norska kolonierna på Grönland lågo, efter hvad man nu känner, på västkusten. Den ena, Österbygden, låg långt söder ut i det nuvarande Julianehaabs distrikt, den andra, Västerbygden, nordligare kring det inre af fjordarna vid det nuvarande Godthaab.
- ↑ Att öfversätta »jöklum» med isberg, såsom förut skett, förefaller mig fullkomligt oberättigadt.
- ↑ I en annan upplaga står: »undir Grænlands jökla, i ubygðir o. s. v.»
- ↑ På hvilken punkt af Grönlands östkust denna beskrifning närmast skulle passa in, har jag ej kunnat utreda, men beskrifningen kan sägas vara karakteristisk för landet.