Efter hvad det berättas i Lyschanders Grønlandske Chronica, fingo de den 8 juni Grönlands östkust i sikte på 59° n. br. De höllo mot land, men
»Derr møtte dem Isen bod’ huid oc graa,
Vaar slagen i smull oc stycker smaa,
Gæmmel hannem de standde lode.
Hand reeff oc skrabede fast paae Boer,
Och giordde Barcken sinckelse stoer.»
En mycket god skildring af ett första möte med drifisen.
Så seglade de norr ut längs östkusten och måste, efter Lyschanders beskrifning, gjort många försök att tränga genom isen, tills de den 1 juli mellan 63 och 64° n. br. gjorde ett sista förtvifladt försök, som dock ej aflopp lyckligare än de föregående.
»Derr stoed baad’ Skipper oc Styrismand
Saae hæn, som Moeses i Canaans Land,
Och maatte dog vde bliffue.
Dæd tuingde dæm moxen taaren paa kind,
Saa Landet oc kundde ey komme derrind.»
Så måste de uppgifva hoppet och blefvo då, dels på grund af vattenbrist (?), dels af storm nödsakade att vända om hem och kommo redan i juli till Köpenhamn.
Åren 1653 och 1654 utsände en dansk privatman, generaltullförvaltaren Henrik Møller, som därtill fått kungligt frihetsbref, tre särskilda upptäckts-, fångst- och handelsexpeditioner. De leddes af en utländing, sannolikt holländare, David Danell (eller De Nelle).
Den första af dessa resor har särskildt intresse för historien om Grönlands östkust, då därunder gjordes flere kraftiga
