Första stycket gick det lätt: farvattnet var rent och och öppet; men då det led mot kvällen, blef det värre. Isen blef tätare, och vi måste ofta bryta oss igenom. Emellanåt träffade vi dock på långa öppna sträckor, där vi kunde ro med stark fart. Röd sjönk solen bakom fjällen, natten var stilla, och dagen låg och drömde bakom tinnar och toppar. Norr ut genom isen arbetade vi hela natten. Vid midnatt var det svårt att se; men när man gaf noga akt, kunde de glesa ställena och det öppna vattnet skiljas från isen genom det återsken de gåfvo af den gulröda aftonhimmeln.
(Efter fotografi.)
Jag längtade komma norr ut, ty vi hade icke långt kvar till den beryktade skridjökeln Puisortok, där kapten Holm på sin resa längs kusten 1884 i hela sjutton dagar af is hindrades att komma fram. Jag tänkte mig möjligheten, att orsaken
