europeer och eskimåer täflade om hvilken först skulle få sina tält nedtagna och båtarna satta i vattnet och lastade, uppstämde hundarna, som väl märkte hvad som var å färde, en ohygglig konsert af tjutningar, där den ena sökte öfverrösta den andra.
.jpg)
Eskimåläger vid Kap Bille.
(Af E. Nielsen, efter fotografi från den 31 augusti.)
Det tältlag vi föregående afton besökt ämnade sig söder ut. Före afresan återgäldade vi naturligtvis de gåfvor vi fått. Jag gick därför in i tältet, där några af karlarne sutto halfnakna och åto. Då de fingo hvar sin bleckdosa, blefvo de mycket glada, och några visade, hur de tänkte använda dem till dryckeskärl. Vid utgåendet mötte jag mannen med bössan. Han gaf åter med tecken tillkänna, att han behöfde krut; men då jag gick efter en stor bleckdosa och gaf honom den, blef han belåten. Snart voro alla de stora skinntälten nedtagna och inpackade i båtarna. Det var förvånande att se, hur hastigt eskimåerna kunde göra sig färdiga till afresa med alla sina jordiska ägodelar och hela sitt hushåll; men också var det många händer om det. Själfva voro vi i det närmaste färdiga, då locket sprang af en dosa salt,
