östra sidan af ön Uviuak funno en holme, där vi kunde draga upp båtarna (63° 3ʹ n. br., 41° 18ʹ v. l.). Den dagen hade vi haft 17 timmars hårdt arbete i isen, endast afbrutet af en halftimmes middagsrast.
Den 5 augusti gick det med tillhjälp af yxa och båtshakar vidare genom tätpackad is, som hela vägen norr ut låg an mot stranden. Många stora isberg lågo här längs kusten. Som vi fram på eftermiddagen kommit förbi udden Kutsigsormiut och lade till vid en liten holme för att få utsikt öfver farvattnet, fingo vi ett par hundra alnar ifrån oss se ett väldigt isblock plötsligt lossna och falla ned från en af dessa kolosser, som därigenom förlorade jämvikten och med ett döfvande brak störtade öfver ända. Hafvet kom i våldsam rörelse, drifisflaken kastades emot hvarandra, och en liten framför oss liggande holme blef helt och hållet öfversköljd af de stora vågorna. Hade vi fortsatt vår färd utan att stanna, skulle båtarna sannolikt blifvit krossade mot berget.
Sedan vi arbetat nästan otroligt, nådde vi sent på aftonen en holme midt i mynningen af Inugsuarmiut-fjorden. Här tänkte vi tälta, trötta och utmattade som vi voro; men till vår stora öfverraskning hade vi kommit från den täta isen ut i öppet farvatten: fjorden låg nästan blank rätt öfver mot Skjoldungen. Tillfället var för lockande att ej begagnas, och efter en extra ration af köttpulverchoklad fortsattes resan, och vi hunno en god lägerplats på ett skär under kusten på andra sidan (63° 12ʹ n. br., 41° 8ʹ v. l.).
På Grönlands östkust råder en tämligen betydlig skilnad mellan ebb och flod. Vi hade dessa dagar den oturen att ha lågvatten just som vi skulle hala upp båtarna och fingo i följd däraf alltid draga upp dem ett långt stycke för att vara säkra för floden. Som vanligt, hade vi äfven denna natt
