den vanliga breda, flata formen och gjord af en träring med däröfver utspändt bomullstyg, på hvilket var ett rödt och hvitt kors, alltsammans otvetydiga bevis på förbindelse med västkustens handelsplatser.
Vi närmade oss småningom stranden, och en af oss hoppade i land; men, liksom stungna af en orm, foro de några steg tillbaka, för att dock strax därefter åter närma sig, och då de sågo, att vi fortfarande ej visade tecken till fiendtliga afsikter, fattade de å nyo tillförsikt. Då vi nu gjorde dem en så storartad present som en tom blecklåda, var det goda förhållandet besegladt, och deras ansikten lyste af glädje och förvåning öfver dessa gifmilda människor. Efter hand infunno sig flere karlar; de tycktes ha varit ute i sina kajaker, men vid kvinnornas skrik återvändt.
Alla de nykomne fingo sig förevisad den kostbara presenten och förklarade, att vi vore fredligt folk. Den märkligaste ibland dem var en puckelryggig dvärg med ett ganska vackert, något gammalt utseende och en särdeles prydlig dräkt. Vi fastgjorde båtarna och togo oss en tur uppåt land och blefvo icke litet förundrade att finna ett helt läger, som hittills varit doldt för oss af en liten höjd. Icke minst väckte det vår förvåning att där se en dannebrogsflagga svaja från en liten stång, som var rest vid sidan af det ena tältet. Denna flagga måste antagligen någon af dem för några år sedan fått af kapten Holm, ty han berättar, att han gifvit flaggor till en och annan eskimå.
Underligt var, att de voro så rädda för oss, oaktadt de alltså förr måste ha varit i beröring med europeer. Möjligen hade vi sett för misstänkta ut där vi kommo i våra egna båtar och endast i vårt eget sällskap, medan Holm kom i båtar liknande deras, samt styrda och rodda af eskimåer. Osannolikt är väl heller icke, att de sägner de hört på väst-
