ej fanns ens en så stor jämn fläck, att vi kunde slå upp tältet, lade vi oss i våra sofsäckar på berget. Midt emot oss på fastlandet var ett fågelberg med blåmåsar, och dessa höllo hela natten ett sådant oväsen, att man hörde dem i sömnen och de blandade sig i ens drömmar. Till straff gjorde jag följande morgon en visit hos dem, hvilken kostade flere af dem lifvet och skaffade oss en god tillökning i vårt proviantförråd, där vi nu hade åtskilligt vildt. Blåmåsungarna, som då voro flygga, äro särdeles läckra.
.jpg)
(Efter fotografi.)
Vi hade nu kommit in i en trakt, där vi nästan öfverallt någorlunda lätt kunde komma upp på inlandsisen. Många nunataker (berg eller bart land, som sticker upp öfver isens yta) sågos inåt isfältet. Den allmänna föreställningen bland Grönlandsfarare har varit den, att isen omkring dessa alltid
